Teele, förra säsongen gjorde du en stor sensation i FPO-scenen när du vann European Pro Tour-evenemanget i Kõrvemaa, nästan uranöst. Din seger vid Estonian Open skulle kunna kallas en asklipphistoria, eftersom du säkrade din plats i turneringen bara några dagar före tävlingen genom en kvalificeringsturnering. Hur överraskande var denna vinst för dig, eller drömde du i hemlighet om segern?
För mig var det en otrolig upplevelse. Jag minns tydligt när jag gick dit för att försöka kvalificera mig till Estonian Open. Jag hade aldrig varit så nervös som under den kvalificeringsturneringen. Jag minns att min hand skakade okontrollerbart på den första putten eftersom jag verkligen ville förtjäna en plats i en så stor turnering som hölls i vårt älskade lilla Estland. Jag var otroligt nervös under hela rundan, och när jag tittade på resultaten i den sista korgen var jag väldigt glad eftersom jag visste att det var jag som skulle förtjäna platsen.
Den första dagen av Estonian Open var också nervpirrande eftersom jag aldrig tidigare hade deltagit i en så stor turnering. Jag vågade inte drömma om att vinna eftersom det fanns många mycket bra och starka spelare med. Jag var fast besluten att hålla mig till min spelplan och göra det jag hade tänkt göra. När den första rundan var över och jag tittade på resultaten blev jag chockad eftersom jag låg på andra plats. Jag kände hur det pirrade i ryggen och att jag fick gåshud över hela kroppen.
På den andra dagen spelade jag i ledarkortet, som filmades och sändes live. Lyckligtvis är jag inte rädd för kameran eftersom jag har varit framför den många gånger. Jag närmade mig den andra rundan med samma inställning, att göra det bästa jag kunde, och jag presterade väldigt bra. När rundan var över och jag tittade på resultaten låg jag i delad första plats med Kaidi, vilket var otroligt, jag hade aldrig trott det.
Inför den sista dagen var jag väldigt, väldigt nervös eftersom det var min första upplevelse av att börja den sista dagen i en så stor turnering på första plats. I mitt huvud tänkte jag att om jag inte snart slutade skaka skulle inget bra komma ur det, och jag lovade mig själv att spela mitt spel. Och jag lyckades med det. Denna seger fick tårar att rinna nerför mina kinder eftersom jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra det.
Foto: Marika Salmi
Vilka var dina tankar vid den sista öppningskastningen vid Estonian Championships 2023?
Jag visste att jag ledde, men jag blev inte nervös; bara några små missöden och felaktiga skivval på de näst sista hålen. När jag kom till det sista hålet visste jag att jag hade en slags fördel, och min spelstil är mer offensiv, så jag gick till attack mot korgen eftersom jag under alla tidigare tävlingsdagar hade kommit nära 10-meterscirkeln. Min skiva gled ur min hand tidigt eller så höll jag den för löst i det ögonblicket, och den flög till vänster utanför banan. Efter det kastet blev jag nervös eftersom jag visste att matchen kunde vändas därifrån. Jag gick till dropzonen och attackerade korgen med min forehand eftersom jag litar mer på min forehand än min backhand. Tyvärr kom en stark vind i det ögonblicket och drog skivan rakt och återigen utanför banan. Då visste jag att hoppet om titeln var förlorat, jag accepterade det eftersom det inte fanns något mer att göra. Det var ett lärdomsögonblick för mig. I framtiden kommer jag definitivt att vara smartare och starkare på det området. Men jag vann ändå bronsmedaljen, och jag är väldigt stolt över det.
Din tidigare säsong kan anses vara mycket framgångsrik - du erbjöd stark konkurrens i alla viktiga inhemska turneringar. Du började din säsong med en andraplats vid vintermästerskapen, lade till flera A-tier-segrar och podieplaceringar, och säkrade också tredje plats vid Estonian Championships. Hur nöjd är du med den här säsongen, och hur skulle du sammanfatta den?
Ja, verkligen, jag är mycket nöjd med den här säsongen. Jag lyckades vinna flera PDGA-turneringar, vilket gjorde mig väldigt glad. Det största bakslaget var den andra och tredje rundan av European Open i Finland. Jag ville verkligen ta mig till den fjärde dagen, men mina nerver fick övertaget. Men det finns mycket att lära sig av detta.
Vilken är din discgolfshistoria och varför sågs du inte spela förra säsongen?
Jag började 2018, jag hade spelat några gånger med vänner innan. Min första tävling var redan 2018, vid Discihullud-turneringen. Förra säsongen var jag borta på grund av skada. Min bakgrund före discgolf var fotboll, som jag spelade i 17 år, det var min passion. Tyvärr skadade jag mitt knä allvarligt i en match för Flora, så jag var tvungen att gå under kniven. Det var mentalt och fysiskt väldigt tufft för mig. Det tog mig ett år att återhämta mig från min knäskada. Jag var tvungen att lära mig att gå och röra mig igen från grunden. Under det året insåg jag att jag hade fått nog av fotboll och att jag ville spela discgolf och bli bättre på det.
Hur ser din träning under off-season och under säsong ut? Vad fokuserar du mest på?
Eftersom jag tillbringade mycket tid på gymmet med mitt knä, kunde jag också börja träna mina armar och rygg direkt. Eftersom puttning är väldigt viktigt för mig, tillbringade jag mycket tid på gymmet under vintern med att öva på puttning. När vädret blev bättre tillbringade jag mycket tid med att träna mina kast eftersom mitt opererade knä är mitt stödjande ben, och när jag kastar vrider jag det benet, så jag behövde bli av med rädslan för att skada mitt knä. Jag har tillbringat mycket tid på banorna för att bli ännu bättre. Detta år har jag fokuserat mest på precision så att jag kan träffa korridorerna i skogsbanorna snyggt.
Hur känner du att ditt spel har förändrats under tiden (både fysiskt och mentalt)? Var känner du att du har blivit starkare, vad behöver mer förfinande och uppmärksamhet?
Jag känner att mitt spel har blivit mycket mer självsäkert; jag tvekar inte längre i mina prestationer. Självklart behöver jag fortfarande lägga mycket ansträngning på att hantera svåra situationer, så att jag inte stressar och inte blir nervös, utan förblir lugn och tänker igenom mina beslut.
Vem ser du för närvarande som dina största konkurrenter och varför?
Just nu ser jag mina största konkurrenter som våra estniska tjejer som har utvecklats så mycket. Självklart är mina största konkurrenter Anneli Tõugjas-Männiste, Kaidi Allsalu och Kristi Unt. Eftersom de har spelat längre än mig, och de har en mycket större erfarenhetsbagage än jag.
Foto: Marika Salmi
Vilka är dina stora mål i discgolf som du tränar och arbetar hårt för?
Mitt stora mål är att tävla i USA och visa upp mina färdigheter där.
Foto: Marika Salmi
Du skrev nyligen på Discraft. Hur hände det?
Någon berättade för Discraft om mig, och så kontaktade teamchefen mig för att säga att de ville sätta ihop ett team i Europa och frågade om jag skulle vilja spela på deras team. Det var en rak och enkel process från det ögonblicket.
Vilka skivor har du i din väska? Vilka av dem är dina go-to-skivor?
Buzzz, Zone, Undertaker, Anax, Force, Zeus, Hades, Crank. Mina go-to-skivor är Paul McBeth 2023-serien Force och en äldre run soft Zone.
Hur mycket kan du prata om ditt kontrakt, vilka är dina förpliktelser och förmåner?
Jag har inget att dölja på den sidan - jag måste spela minst 15 PDGA-turneringar om året och när jag postar på sociala medier, att tagga dem i inläggen. Om jag slutar på topp fyra i en PDGA-turnering, får jag en viss mängd skivor. Senare lades det till att det också finns ett bonussystem för bra resultat i Major, Elite och A-tier PDGA-turneringar.
Hur ser din off-season-träning ut den här off-seasonen?
Jag försöker gå till gymmet så mycket jag kan mellan jobbet och att ta hand om mitt barn. Jag kan göra gymträning två gånger i veckan när mitt barn är med mig. På helgerna försöker jag spela så mycket som möjligt.
Vilka utländska tävlingar är redan fast planerade?
Jag hade en fast plan att delta i DGPT-turnén, men tyvärr måste jag dra mig från några turneringar på grund av ekonomiska skäl. Jag kommer att delta i alla tävlingar som anordnas av EDGLI i Estland.